GOTY (hittills) 2026

LINNÉA FISCHHABER Mixtape

När ett nytt indiespel beskrivs som något utöver det vanliga och jag sedan läser att utvecklaren heter Beethoven & Dinosaur kan jag inte hålla mig borta. Jag blir såklart nyfiken och det dröjer inte många minuter innan spelet ligger på min hårddisk.

Mixtape är en berättelse om tre ungdomars sista dag tillsammans innan de beger sig ut i vuxenlivet. Jakten på alkohol till den stora avslutningsfesten och alla tankar som snurrar i en tonårings huvud. Hur ska det gå att lämna tryggheten, och de bästa vännerna som alltid funnits där, för att flytta till något helt nytt och outforskat? Men egentligen är det inte berättelsen som utmärker sig i Mixtape, utan allt annat.

Musiken är en blandning av kända och mindre kända hits från 80-talet utvalda av spelets protagonist. Stacey, alltid med hörlurarna på, väljer ut en låt för varje speciellt tillfälle i sitt liv. Soundtracket är så klockrent och sätter stämningen på ett sätt jag sällan varit med om. Jag svävar över staden på väg till en fest, antagligen hög på något (livet kanske?) till ”Atmosphere” av Joy Division. Eller så åker jag runt i en bil och diggar till ”More Than This” av Roxy Music samtidigt som jag spränger fyrverkerier genom att trycka på en knapp. Att bara få glida runt på en skateboard med en schysst låt i lurarna, göra en ollie, undvika att köra in i en bil, spränga en soptunna. Dröm. Allt är så genomtänkt och vackert samtidigt som det är lite sjukt. Eller egentligen helt trippat.

Karaktärerna är otroliga och jag hade gjort mycket för att vara så cool som Stacey. Cool utan ansträngning. Vänskapen mellan henne och hennes barndomsvän är väldigt fint men samtidigt blygsamt beskriven. Scenen när de håller hand i slutet och ska skiljas åt är smått magisk, med alla undertryckta känslor som bara osar under ytan. Det känns på riktigt. Designen är fantastisk och hur ljuset faller genom höstlöven är skildrat på ett otroligt sätt.

Hatten av till Beethoven & Dinosaur, jag kan inte vänta tills vi får se vad ni ska skapa härnäst.

2. Pokémon Pokopia
3. Directive 8020
4. 007 First Light
5. Yoshi and the Mysterious Book

”Årets snyggaste spel”

AVATAR: Frontiers of Pandora XBOX SERIES X|S (testat), XBOX ONE, PC, PS4, PS5 Recensent: Oscar Westerholm

Det har sedan det utannonserades 2017, varit svårt att undgå Avatar: Frontiers of Pandora som boende i Malmö. Ubisoft-studion Massive Entertainment, som gjorde sig ett namn globalt med de strålande multiplayerspelen Tom Clancy’s The Division (2016) och The Division 2 (2019), upptar ett helt kvarter runt Möllevångstorget. En enorm glasinkapslad byggnad reser sig ur de gamla arbetarkvarteren runt Bergsgatan som ett gnistrande urtidsvidunder i kristall. Vackert – men också lite skrämmande.

Ungefär som Avatar: Frontiers of Pandora, det vill säga.

Jag har än så länge lagt lite mer än 15 timmar i spelet – ja, jag vet, inte ens i närheten av det som skulle behövas – och jag har knappt ens lyckats skrapa på ytan till den gigantiska öppna världen. Spelaren iklär sig rollen som en Na’vi – en sån där lång, blå rymdvarelse – som, på grund av sin föräldralöshet, blivit uppfostrad till en krigsmaskin av RDA, den mänskliga kolonialmakten. När det blir tydligt att människorna har för avsikt att skjuta ihjäl sina studenter för att stävja ett stundande uppror, vänder Na’vi-trupperna sina vapen mot sina mänskliga befälhavare.

Inledningen är en smula segdragen. Det tar runt en timme innan man släpps fri i sandlådan. Spelet kräver, för att inte bli helt förvirrande, dessutom att man är bekant med James Camerons Avatar-värld sedan tidigare. En rekommendation är helt enkelt att titta på Avatar (2009) och Avatar: The Way of Water (2022), om du – mot all förmodan – inte redan har gjort det.

Spelet har en väldigt öppen och fri struktur. Visst, du behöver göra huvuduppdrag för att komma vidare i huvudberättelsen, men du kan låsa upp nya vapen och bli starkare bara genom att ränna runt och samla på frukt, bark och kvistar ur Pandoras färgglada ekosystem. Man kan till och med underhålla sig själv som pacifist i flera timmar; våldet skulle kunna betraktas som en sekundär, i vissa fall inte ens nödvändig syssla. Att bara utforska den vida öppna världen, som skulle kunna vara en av de vackraste skapelser i ett TV-spel någonsin (bortsett från ett par rätt ovanliga men bisarra ljusbuggar), är nöje nog för att räcka i flera dagar av oavbrutet spelande. Att skapa sig ett eget äventyr, helt enkelt. Inte helt olikt The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom, fast Avatar: Frontiers of Pandora är inte lika pretentiöst och långtråkigt.

Berättelsen följer lite samma mall som Ubisofts förstapersonsskjutare Far Cry 6. Man begår revolt mot en stridsmakt som är betydligt mer teknologiskt och militärt avancerad. För att få överhanden i strider med dåliga odds använder man sig likt en gerilla av omgivningen; klättrar i träd, hoppar mellan trädkronor, gömmer sig i buskage och vattendrag, hittar skottlägen med bra sikt men som är svåra att upptäcka, bygger pilbågar med eld- och giftfunktioner. Efter att man cirka fem timmar in i spelet låser upp sin ikran, en flygande drak-liknande varelse som man kan rida på, kan man även angripa kolonisatörerna från luftrummet, även om de ofta är utrustade med antiflygvapen.

Stora delar av den grönskande världen är förorenad av människornas naturresursutvinning. Men Pandora kan återfå sin forna glans – det är upp till dig att begå ekoterrorism och paja oljeborrar och gasledningar. Det är en rolig bisyssla, som belönar spelaren med nya vapen och erfarenhetspoäng som kan användas till att låsa upp nya förmågor. Världen blir även vackrare. Växter börjar leva. Djur flyttar in i de ödelagda gamla oljestationerna. Ruinromantik, någon?

Avatar: Frontiers of Pandora skulle kunna vara årets snyggaste spel, men om du har spelat ett Ubisoft-spel tidigare – framför allt Far Cry 3, som Ubisoft Massive utvecklade tillsammans med Ubisoft Montreal – kommer mycket att vara bekant. Men varför laga något som inte är trasigt?

Våra övriga recensioner hittar du samlade i vårt recensionsarkiv

Intro: Disproportionate World Orbs 2 av Robin Ljung Bjuggfält Outro: Fall From Above (You Can't Stop) av Arkimedes från OCRemix

Nedladdning | Apple Podcasts | Spotify

GOTY (hittills) 2026

JIMMY SEPPÄLÄ STEÉN Esoteric Ebb

Jag är en sådan som först och främst dras till berättelser i spel. Det är den primära saken jag vill uppleva när jag håller en kontroll i handen. Det behöver inte vara den bästa kombinationen av ord i världshistorien, men den måste få mig att vilja ta mig framåt. Därför är spel som Esoteric Ebb egentligen perfekta för mig. Spel som helt och hållet vilar på sin berättelse men ger mig det som också är unikt för spel – att kunna forma berättelsen efter ens val.

I Esoteric Ebb spelar man som en klerik som är på uppdrag att undersöka en teaffär som har sprängts inför ett stundande val i staden Norvik. Det är en rafflande berättelse fylld av både dramatik, komik och en stor dos politiskt maktspel.

Stjärnan i spelet är dock hur man kan forma sin egen karaktär som kan vara heroisk, maktgalen, överdrivet politiskt intresserad eller helt obrydd över spelets händelser. Spelet är skrivet med en sällsynt fingertoppskänsla som är svårslagen. Mycket av det som gör kleriken till en sådan rolig karaktär är att ens färdigheter har egna personligheter beroende på hur man har spenderat sina färdighetspoäng i början. Dessa ger allt från bra till, låt oss säga, mindre bra råd under spelets händelser vilket gör att man måste tänka efter en extra gång innan man lyssnar på dem. De drar helt enkelt åt lite olika håll. Nog för att jag värdesätter ett högt intellekt men jag delar inte dennes vilja till världsherravälde.

Det gör att Esoteric Ebb erbjuder ett och annat fniss och man uppmuntras hela tiden till att utmana det som händer i spelet. Genom klassiska D&D-regler känns det som om man spelar en kampanj med sig själv där spelets utvecklare är den så kallade dungeon master som jag inte kan låta bli att vilja reta till vansinne.

När jag sedan står där och stirrar ner i en väldigt djup brunn och får valet att hoppa ner i den kan jag inte låta bli att göra det. Trots att mina följeslagare tycker jag är helt dum i huvudet.

Då är det väldigt svårt att inte tycka att det är årets bästa spel hittills.

2. Mewgenics
3. Marathon
4. Cairn
5. Pokémon Pokopia

Vi har också lekt pirater i Assassin's Creed Black Flag Resynced och diskuterar hur Edward Kenways äventyr står sig i dag, 13 år senare.

Nästa vecka kommer vi gå igenom detta grid – var med du också!

Intro: Disproportionate World Orbs 2 av Robin Ljung Bjuggfält Outro: Idura's Desperation av Gario från OCRemix

Nedladdning | Apple Podcasts | Spotify

”Segla på de sju haven (eller ett i alla fall)”

ASSASSIN’S CREED BLACK FLAG RESYNCED XBOX SERIES X|S (testat på Series X), PS5, PC Recensent: Jimmy Seppälä Steén

Assassin’s Creed IV: Black Flag är inte direkt det första spelet jag tänkte på när det börjar bli dags för Ubisoft att göra nyversioner av sina spel. Då tycker jag nog att både det första och andra spelet ligger närmare till hands. Men efter att ha återbesökt Ubisofts version av Karibien i Assassin’s Creed Black Flag Resynced förstår jag varför. Edward Kenways äventyr är det första steget i utvecklingen till hur serien är idag – en stor öppen värld som inte enbart är knuten till en stad där man är mer fri än i tidigare delar att göra lite vad man vill. Det kommer med sitt pris förstås och det blir allt tydligare ju mer jag har spelat Resynced, trots att det känns väldigt bra att återigen hoppa i piratstövlarna.

Först och främst känns det väldigt härligt att vara tillbaka på sitt skepp Jackdaw och segla mellan de karibiska öarna. Piratspel finns det ju inte speciellt gott om och särskilt inte ett cinematiskt sådant. Edward Kenway är en av seriens bästa protagonister och att följa hans resa från en man som inte skyr några medel för att nå rikedom till att i princip bli någon som sätter sig emot den högre makten är en väldigt rolig resa. När man dessutom får göra det med ett starkt karaktärsgalleri som innehåller historiens mest kända pirater är det svårt att inte underhållas från start till mål.

Det som Edward Kenways berättelse har som fördel är att den inte är lika djupt förankrad i all historia kring Assassin’s Creed. Han hör inte till lönnmördarskrået från början, han hoppar inte i säng med de sluga Tempelriddarna av vilje utan han är en karaktär som pendlar mellan de två motpolerna och formas väldigt tydligt av händelserna i berättelsen. Det hjälper också att Ubisoft tagit bort allt som har med nutidsdelarna att göra i denna nyversion, vilket förvisso hör till seriens signum, men efter Assassin’s Creed III har jag alltid haft känslan av att de inte riktigt vet hur de ska fortsätta berättelsen i nutid. Speciellt med tanke på att det inte heller verkar finnas ett uttänkt slutmål, vilket gör att dessa delar faller pladask mellan att vara onödiga och totalt nonsens. I originalet var de mestadels nonsens.

På grund av att nutidsdelarna är borta hänger Resynced också ihop bättre. Nu får man verkligen känslan av att det är ett komplett piratspel utan avbrott. Det närmsta spelet som jag kan komma på där man får leva ut liknande fantasier är Red Dead Redemption 2 fast som cowboy. Nej, jag säger inte heller att Assassins Creed Black Flag Resynced är på samma nivå som Rockstars cowboy-epos men det är riktigt bra på att få en att leva ut sina piratfantasier. Det är verkligen riktigt kul att segla på havet, attackera fiendeskepp och sedan borda det och ta ut besättningen.

Ditt skepp Jackdaw är hjärtat i spelet. Det är det som avgör hur säkert du kan ta dig runt på kartan och det finns en rad olika uppgraderingar du kan köpa med allt guld du lyckas roffa åt dig. Du kan även ge dig ut på valjakt, plocka upp strandade sjömän som blir en del av din besättning och, det bästa av allt, de sjunger sina sjömansvisor när man seglar runt. Inte nog med att de 30 visorna från originalet har kommit tillbaka – Ubisoft har även lagt till flera nya. Det känns som en bra grej att utöka spelets bästa inslag.

Assassin’s Creed Black Flag Resynced har även helt nya uppdrag som är knutna till de sidokaraktärer man träffar på. Blackbeard har en skatt man kan leta efter, Stede Bonnet får ett faktiskt avslut och de har även lagt till helt nya karaktärer som har längre uppdragskedjor att följa. Det är bara synd att de nya sidokaraktärerna aldrig riktigt blir mer än så. De har alla viktiga roller i din besättning men de dyker inte upp i huvudberättelsen eftersom de inte var med i originalet. Det gör att dessa karaktärer inte alls får ta upp den plats de faktiskt förtjänar.

Jag gillar verkligen Assassin’s Creed Black Flag Resynced men det har lite av samma problem som serien har haft sedan det mer eller mindre blev ett stort actionrollspel. Nog för att detta är mer likt det klassiska Assassin’s Creed som jag är mer förtjust i men Resynced är ändå något för långt. Det är ett fantastiskt spel i upp mot 25 timmar och sedan har man börjat se skarvarna i sömmarna. Det finns inte tillräckligt mycket variation för att det ska hålla så pass länge. Även om jag bara hade försökt ta mig igenom huvudberättelsen så fort som möjligt hade det blivit märkbart förr eller senare. Det var dessutom en stor kritik mot originalet. Det blir väldigt mycket att följa efter olika karaktärer som pratar i en oändlighet, smyga efter tänkta måltavlor utan att själva utformningen på de olika områdena utmanar en speciellt mycket. Dock har de tagit bort många frustrationsmoment så om man blir upptäckt misslyckas man inte utan då blir det ofta en jakt eller så får man helt enkelt döda den man smyger efter för att klara uppdraget. Men på det stora hela så är det för mycket av samma sak i ett så pass långt spel.

Jag är dock väldigt tacksam för att man inte gjorde om Assassin’s Creed Black Flag Resynced så att det mer eller mindre blev ett nytt stort actionrollspel. Det finns inga nivåer som Edward Kenway går upp i, inga stora färdighetsträd, fienderna har inte en livmätare som man gör minimalt med skada på och man kan faktiskt lönnmörda sina mål utan att bli tillsagd att man är för klen. Precis så som Assassin’s Creed brukade vara och det är väldigt skönt att känna att man faktiskt kan vara en kompetent lönnmördare och att man inte behöver stirra sig blind på att ens förmågor ska ladda upp så att man kan göra någon form av vettig skada.

När Assassin’s Creed Black Flag Resynced utannonserades kände jag inte att det egentligen fanns ett behov av att besöka ett gammalt Assassin’s Creed. Jag har gjort det redan och ofta dessutom trots att serien numera inte kommer ut varje år. Men Assassin’s Creed IV: Black Flag var rätt unikt när det kom eftersom det är mer ett piratspel än ett Assassin’s Creed och det är verkligen till spelets fördel. Jag har länge ansett att originalet utan tvekan är ett av de bästa spelen i serien och Resynced förstärker den åsikten.

Vad mer kan jag säga? Det är helt enkelt ett piratliv för mig.

Våra övriga recensioner hittar du samlade i vårt recensionsarkiv

God morgon, god eftermiddag, god kväll! Vi glider vidare genom den stekheta sommaren, eller i varje fall en väldigt stekhet vecka eller två – beroende på var i Europa man befinner sig. Här i Warszawa har det varit närmare 40 grader flera dagar i rad (och 32 i lägenheten), så jag ser extremt mycket fram emot en typisk svensk sommar igen nästa år – eftersom vi flyttar tillbaka i november.

Hursomhelst! Stekhett, det kan man också säga om vissa av juli månads titlar! Kanske inte så många, kanske inte som vad juni månad bjöd på. Men med alla dagar som folk lär ha spenderat på stranden eller bara utomhus rent generellt i juni, så har ni säkert ändå för mycket speltid att ta igen för att köpa på er en massa nya spel!

Första veckan i juli bjuder på rytmiska minispel i Rhythm Heaven Groove och därefter en gotisk bondgårdsupplevelse i Moonlight Peaks. Den andra veckan skänker oss JRPG-action i Switch 2-versionen av Granblue Fantasy: Relink, och digitalt monstersamlande i Digimon Story: Time Stranger.

Halvvägs igenom månaden kommer först och främst det försenade Denshattack och nästa dag kommer två spel samtidigt: The Mermaid Mask som serverar pussel och skarp humor i ett klassiskt gammalt äventyrsformat, och Moss: The Forgotten Relic som är ett charmigt pusseläventyr som tidigare har varit VR-exklusivt.

Sist men också absolut störst har vi månadens två smällkarameller, varav den ena sker på samma dag som två andra titlar. Dessa två är spelsamlingen Final Fantasy X/X-2 HD Remaster, som kommer med några nyheter, och action-RPG:et Disgaea Mayhem på ett sätt som spelserien ”aldrig tidigare har upplevts”. Smällkaramellerna som jag pratar om är givetvis Splatoon Raiders, utvecklat för singleplayer (men med co-op), och Switch 2-uppdateringen av mega-JRPG:et Xenoblade Chronicles 2.

Och det! Kära läsare. Är Spel till Switch 1&2: Juli!

Har jag råkat missa någonting som på riktigt är stort och viktigt? Kommentera så uppdateras artikeln.

Innehållsförteckning

-Denshattack [S2] [eShop] -Digimon Story: Time Stranger [S1], [Game-Key] -Disgaea Mayhem [S1], [Game-Key] -Final Fantasy X/X-2 HD Remaster [S2] [eShop] -Granblue Fantasy: Relink - Endless Ragnarok [Game-Key] -Moonlight Peaks [eShop] -Moss: The Forgotten Relic [eShop] -Rhythm Heaven Groove [S1] -Splatoon Raiders [S2] -The Mermaid Mask [eShop] -Xenoblade Chronicles 2 - NS2 Edition [S2] [eShop], [Upgrade Pack]

Denshattack [S2] [eShop] Action/Äventyr, 15:e

Försenat från förra månaden är detta något slags actionorienterat äventyrsspel i tredjeperson, men det ser ut som Crazy Taxi blandat med Jet Set Radio. Spelaren kontrollerar en klassisk, japansk tågvagn som kör runt helt fritt på olika banor och gör allt från att hoppa och slå volter till att grinda på föremål – och slåss mot fantasifulla bossar.

Därav namnet: Densha (”tåg” på japanska) + Attack.

Åk runt i hela Japan och besök allt från landsbygden runt Kyoto till de stora, moderna metropolen Osaka och Tokyo. Varje region innehåller nya utmaningar och bossar.

Ett demo finnes för er som vill prova galenskaperna först och döma spelet senare.

Digimon Story: Time Stranger [S1], [Game-Key] RPG/Äventyr, 10:e

En agent på uppdrag träffar plötsligt på en okänd varelse, vartefter en explosion sker när varelsen attackerar och kort därefter vaknar agenten upp 8 år tidigare. Ta reda på vad som hände och vad dessa så kallade ”Digimons”-varelser är genom att färdas mellan vår värld och den digitala: Illiad.

Som vi alla redan vet är detta Pokémon men med digitala varelser istället. Samma turordningsbaserade strider, samma ”gotta catch ’em all” (450 varelser totalt), samma team-byggande och träning/utveckling. En stor skillnad är dock att när en Digimon väl har utvecklats så kan man även avveckla den, så att den går tillbaka till sitt tidigare stadie – men ändå behåller delar av sina krafter. På det viset går det alltså att göra en redan maxad Digimon ännu starkare, genom att först ta ett steg tillbaka för att sedan kunna gå framåt igen.

Demo finnes för både Switch 1 och 2 och sparfilen går sedan att använda i fullversionen. Skillnaden mellan versionerna är att Switch 2 erbjuder både ett ”Quality Mode” (4K, 30 fps) och ”Performance Mode” (Full HD, 60 fps).

Disgaea Mayhem [S1], [Game-Key] RPG/Action, 23:e

Disgaea är tillbaka, på ett sätt som du aldrig tidigare har sett franchisen! Enligt utvecklarna själva. Protagonisten N.A. får i uppdrag av härskarinnan över Super Duper Netherworld att leta reda på den mördegstårta som har stulits från kylskåpet. Men han behöver inte göra det själv, för härskarinnan Tichelle tänker följa med honom.

Susa fram genom de öppna landskapen och slå ner horder av monster genom ett enkelt men effektivt stridssystem, som använder sig av såväl snabba attacker som ”Battle Buddies”; monster som du har blivit vän med och som nu slåss vid din sida. Genom att föra in dessa Battle Buddies i den brädspelsliknande världen Chara Worlder, under ledning av Tichelle, kan man låta monstren växa och bli starkare i framtida strider.

Final Fantasy X/X-2 HD Remaster [S2] [eShop] JRPG, 23:e

Samlingen som släpptes till flertalet format mellan 2014 och 2019. Nu kommer turen till Switch 2 och för då även med sig ännu högre upplösning samt 5 olika ”boosters” som tidigare bara har funnits i PC-portningen. Dessa tillåter spelaren att bl.a hoppa över slumpmässiga konfrontationer, aktivera automatiska strider och maxa såväl pengar som färdigheter.

Releasen sker bara några dagar innan FFX fyller 25 (!) år. Läste att samlingen även kommer som Game-Key i Japan, den 27:e augusti.

25 år av ”HA! HA! HA! HA!”.

Granblue Fantasy: Relink - Endless Ragnarok [Game-Key] JRPG, 9:e

Granblue Fantasy: Relink släpptes 2024 och nu får Switch 2 ta del av detta JRPG, som blev riktigt väl mottaget i Japan och av Famitsu (36/40). Känt för sina dynamiska strider, en hel drös av karaktärer, online co-op och nu även lokal co-op – vilket alltså är en exklusiv feature för denna utgåva.

Spelet tar plats i en värld med flytande öar och spelaren är en kapten på ett flygande segelskepp, som samlar ihop en besättning för att ta sig an monster, bossar och det övergripande hotet i denna värld. Striderna sker i realtid och med upp till fyra karaktärer samtidigt, som man kan växla fritt mellan och varje karaktär ska kännas väldigt unik i hur den slåss. Så istället för att välja olika vapen som passar ens spelstil blir det som att välja olika karaktärer.

Endless Ragnarök är namnet på en ny expansion och den är alltså inkluderad här på Switch 2, vilket innebär ännu fler karaktärer, en fortsättning på storyn, crossplay, nytt gameplay och nya features, samt nya spellägen.

Moonlight Peaks [eShop] Simulator, 7:e

Detta är typ ett Stardew Valley eller Harvest Moon men med en protagonist som är en vampyr och en stad där magiska saker händer. Odla märkliga grödor, lär dig besvärjelser och alkemi, bli kompis med mytologiska varelser såsom varulvar... eller varför inte ta vänskapen ett steg längre?

Designa din egen, gotiska Moonlight Peaks samtidigt som du utvecklar din farm, och såklart bygger relationer med de rara stadsborna.

Spelet får en fysisk release på Switch 2 nästa månad och utvecklarna säger att denna är bakåtkompatibel med Switch 1.

Moss: The Forgotten Relic [eShop] Äventyr/Pussel, 16:e

Den modiga musen Quill i ett dubbeläventyr (Book 1 och Book 2) som länge har varit VR-exklusiva på PS4/5 och PC. Nu släpper man en version som inte kräver denna särskilda hårdvara och bakar då även in de två spelen i ett, samt förbättrar det visuella och lägger in nya cut-scenes med mera.

Berättelsen handlar alltså om Quill som tar upp sitt lilla svärd och sin lilla ryggsäck för att bege sig iväg ut på äventyr, så att hon kan rädda sin farbror. Men faran ska visa sig vara mycket större och allvarliga än Quill tror och i slutändan behöver hon rädda hela kungadömet Moss.

Rhythm Heaven Groove [S1] Rytm/Pussel, 2:a

Månadens andra musikrelaterade spel men detta har verkligen ett helt annat upplägg än titeln här ovanför. För även om det fortfarande handlar om att trycka på en knapp vid rätt tillfälle, för att matcha musiken och det som händer visuellt på skärmen, så erbjuder Rhythm Heaven Groove en hel uppsjö av olika små rytmbaserade minispel.

Det kan handla om att hoppa hopprep, fånga flygande ingredienser, kasta besvärjelser på en boss, eller flexa dina biceps. Totalt finns där 80 olika minispel att utmana sig själv med, och ytterligare 30 i multiplayer – med upp till 3 vänner.

Splatoon Raiders [S2] Action, 23:e

En spin-off från Splatoon-serien som blir mer singleplayer-fokuserad och med ett lite annorlunda upplägg, men samma typ av action-orienterade och färgglada gameplay. Miljön är dock raka motsatsen från de tidigare arenorna, eftersom man nu seglar runt i en båt och letar efter skatter på öar – som tenderar befolkas av aggressiva varelser som kallas ”Salmonids”.

När man landsätter på ön får man ta med sig en av de andra i besättningen, som då kontrolleras av en AI och dessa karaktärer har diverse unika egenskaper som kan hjälpa dig i din spelstil. Men det går också att spela med upp till 3 spelare online eller lokalt.

En arsenal av såväl vapen som olika manicker finns också tillgängliga för att kunna passa din spelstil samt tackla de utmaningar som öarna slänger på dig.

The Mermaid Mask [eShop] Äventyr/Pussel, 16:e

Ett nytt narrativt mysterium från SFB Games, som tidigare har gjort ett par liknande spelupplevelser – vilka alla har mottagits riktigt väl på Steam. Så därför tänkte jag att The Mermaid Mask kan vara intressant att informera er om.

Kapten Mortuga ligger död bredvid en uråldrig gryta ombord på världens märkligaste ubåt. Vem ligger bakom dråpet och varför? Det är upp till dig, kära spelare, att ta reda på genom att prata med besättningen och leta efter ledtrådar. Skruvade pussel och en skarp humor utlovas av utvecklarna.

Xenoblade Chronicles 2 - NS2 Edition [S2] [eShop], [Upgrade Pack] JRPG, 30:e

Förra månaden var det XC1 och nu är det dags för uppföljaren att få sin Switch 2-sminkning. Bättre upplösning, fler FPS och dessutom ett par helt nya tillskott såsom en extra Blade-karaktär att leta efter, ny utrustning och möjligheten att kontrollera en hel grupp av Blades i strid i ett nytt "Action Battle Mode".

Om nu någon mot all förmodan inte redan skulle ha koll på Xenoblade Chronicles-serien, så är detta en trio gigantiska JRPGs med stora, öppna världar att utforska. Striderna sker i realtid med två gruppmedlemmar som attackerar automatiskt, medan spelaren har full kontroll över den tredje karaktären.

Genom att upptäcka nya landmärken belönas man med såväl erfarenhetspoäng som möjligheten att kunna resa mellan dessa platser genom ett enkelt knapptryck.

Den 1:a oktober kommer spelet även att släppas fysiskt, med hela innehållet på kassetten.

Previously on Spel till Switch 1&2

Januari Februari Mars April Maj Juni

GOTY (hittills) 2026

AMANDA SEPPÄLÄ STEÉN Saros

”På förhand var Saros ett av mina mest emotsedda spel i år och det gjorde mig verkligen inte besviken. Jag hyser mycket kärlek för Housemarques kreativitet och det gläder mig att de än en gång vågar satsa på ett nytt IP, även om de mästerliga partikeleffekterna lever vidare från spel till spel. Min förhoppning är att de fortsätter utmana sig själva och stakar ut nya vägar i framtiden. Jag kommer vänta tålmodigt på nästa äventyr.”

Det var orden som avslutade min recension av Saros i våras. För mig var den spelupplevelsen som om Housemarque knyckt en önskelista av mig där jag stolpat upp ändringar jag hoppades på att få se från Returnal. Förstå mig rätt, när den finska spelstudion tog sina första steg in på storspelsmarknaden gjorde de så med bravur. Framförallt när det kommer till det berättartekniska hade Returnal mig som i en liten ask när jag tog mig an det för att ladda upp inför den efterlängtade aprillanseringen.

Men det fanns anledningar till att jag spelade Returnal först i år – dess beryktade svårighetsgrad. Och mina bristande färdigheter. En svag kombination, med andra ord.

Jag vet, det är helt enkelt jag som behöver bli bättre. Det är ingen gåta som stått utan svar. Att Saros gav mig som spelare möjlighet att skräddarsy min upplevelse mer, att utveckla protagonistens förmågor efter varje gång jag återuppstod, att hela tiden komma tillbaka starkare – det gjorde mycket för mig. Det är inget lätt spel även om det är lättare, men eftersom det är upp till spelaren att förenkla eller försvåra i menyerna erbjöd det en större tillgänglighet som jag uppskattar.

Även om berättelsen inte var lika slagfärdig som föregångaren kunde jag njuta till fullo tack vare allt skaparna lärt sig under den utvecklingsprocessen – något de sedermera kunnat applicera när Saros tagit form. Och med ökad precision i styrningen, mer kraftfullhet i förmågorna, fler värdefulla permanenta uppgraderingar, smidigare utforskning av världen och vackrare miljöer är Saros årets bästa spel hittills.

Kiitos, Housemarque.

2. Vampire Crawlers: The Turbo Wildcard from Vampire Survivors
3. Esoteric Ebb
4. Mewgenics
5. MIO: Memories in Orbit

Det här spelade vi: Juni 2026

ISABELL RYDÉN

Paralives: Det är sannerligen imponerande hur utvecklingsteamet bakom Paralives ständigt jobbar med att förbättra spelet och bemöter sitt community på ett transparent sätt.

Det bådar gott inför framtiden.

LINNÉA FISCHHABER

God of War: Definitivt ett av mina bästa spel. Typ någonsin. Älskar striderna och pusslen är lagom svåra så jag undviker att stänga av i vrede.

Stardew Valley: Började om för tredje gången. Får se hur länge jag orkar den här gången.

Stellar Blade: Efter att uppföljaren utannonserades känner jag att jag behöver spela färdigt detta. Jag gillar det samtidigt som jag skäms pyttelite när jag spelar det.

The Adventures of Elliot: The Millenium Tales: Älskar känslan av gammalt Zelda i lite fräschare tappning.

AMANDA SEPPÄLÄ STEÉN

Ballionaire: Egentligen har jag velat sätta tänderna i detta pachinkoliknande indiespel sedan det släpptes för närmare två år sedan, men eftersom jag tålmodigt väntat på en konsolversion har det inte blivit av. Nu orkade jag dock inte vänta längre, eftersom det verkar som att det förblir dator som gäller, och således beslöt jag mig för att detta skulle bli ett av sommarens skämshögsspel. Låt synergierna flöda!

Ball x Pit: Har på sistone mestadels kollat på en serie samtidigt som jag maxat det här spelet för andra gången, vilket gjort min stundtals överstressade hjärna förvånansvärt harmonisk.

Balatro: Ytterligare ett roguelite på B. Och ja, jag plockar fortfarande upp det här med jämna mellanrum. 500 speltimmar blev inte till på en dag, av naturliga anledningar.

Sektori: Har haft mina ögon på denna twin-stick shooter ända sedan lanseringen i slutet av förra året och utan några förskönande omskrivningar: helvete så satans rövsvårt det är.

NIKLAS KARLSSON

Balatro: Varje dag, varje vecka, varje månad.

Star Fox: Otroligt välpolerad och välgjord remake på Star Fox 64 som bara faller på en del av vissa bossars röstskådespeleri. Jag hoppas på ett nytt spel i serien.

Dead Island 2: Ett spel som varit i min ägo i flera år, men som jag aldrig givit mer än ungefär 4 timmar av min tid. Jag ger det ett nytt försök och har ganska kul.

ALEXANDER REHNMAN

Crimson Desert: Det är, ärligt talat, mer ambitiöst än det är bra, men det är ändå fascinerande och något som är svårt att släppa när man sätter igång. Hade det varit mer polerat och haft en icke-bedrövlig, eller iallafall begriplig, berättelse hade det kunnat bli en riktig klassiker.

Saros: Jag tycker nog att Returnal är lite vassare, men det är bra, det är det. Och framför allt lite smidigare, på gott och ont.

Forza Horizon 6: Det är både kul och läskigt att se resultatet av sitt översättningsarbete. Ja, och så är det ett riktigt bra racingspel också.

Blue Prince: Varje gång jag spelar detta känner jag ”Nä, nu har jag fått nog, dags att lägga det på hyllan” men så dyker det upp något nytt och spännande som jag bara måste lista ut.

Hollow Knight: Som jag sagt tidigare, ju mer jag spelar, desto mer förstår jag dess kultstatus. Även om Deepnest väcker min spindelfobiska sida.

The Artisan of Glimmith: En kompis tipsade om denna undangömda lilla pärla, och så långt är det förträffligt. Avslappnande logikpusselspel där enkla regler skapar kluriga situationer.

Picross 3D: Ett annat bra logikpusselspel, men det blir lite stressigt med timern. Iallafall om man som jag vill ha tre stjärnor på alla pussel.

Hexcells Infinite: Ytterligare ett förträffligt logikpusselspel. Enkla regler, mycket krångligt.

Hades II: Jag börjar luta mer och mer mot att det faktiskt är världens bästa roguelite.

The Hundred Line -Last Defense Academy-: Fyra slut tagna, och man märker både att det är ett budgetspel som återanvänder mycket för att hålla kostnaden nere, och att det är så ambitiöst att det nästan drev studion till ruinens brant.

Star Fox: En bra remake, men hade det inte varit trevligare med något nytt? Läs gärna min recension för utförligare intryck.

Har man jobb, barn, familj och andra grejer så kan det vara svårt att hinna köra det där mega-spelet, byta om taket från papp till plåt eller något annat.

Har ni några sommarprojekt för sommaren?

Själv så behöver jag en liten paus från sociala medier och internet. Så jag ska leva som på 90-talet i 31 dagar.

Inhandlat:

Knapptelefon. MP3 spelare (lite fusk) Twin Peaks dvd-box. Böcker från 90-talet. Bland annat lite Stephen King. En jojo och en slinky (oklart vad jag ska ha dessa till) En Tamagotchi. Några 90-tals spel till Switchen. Dator får användas.

Har ni några sommarprojekt?

För helt nykomna hjältar så står JRPG för just Japanese Roleplaying Game. Det är just rollspel från Japan och det finns ju hur många som helst och underkategorier som passar in på det hela. Så som att man har Action-RPG (ARPG), Strategi-RPG (SRPG), med flera. Några kända serier är Final Fantasy, Tales of-serien, Persona, Disgaea med flera. JRPG genomsyras ju ofta också av japansk humor, som är lite annorlunda än vad man kanske är van vid. Dom har också lite annan syn på saker och ting. Ofta är det också unga hjältar som ska rädda världen, det är naturligtvis inte alltid så.

Vi håller en god ton och sköter oss i tråden, detta är en plats där alla ska trivas. Var försikta med spoilers i spel och ta inte förgivet att alla har spelat det senaste JRPG:et. Markera tydligt om du ska spoila något.

Vila i frid gamla JRPG-tråden.

• Final Fantasy VII Remake (Hajp tråd)
• Final Fantasy XIV
• Den officiella tråden om Atelier-serien
• Den stora Tales of-tråden
• Dragon Quest Heroes
• Kingdom Hearts Tråden
• Ni no Kuni
• Pokémon: Let's Go
• Star Ocean V
• Tales of Arise (Hajp tråd)
• Tales of Berseria
• Tales of Graces ƒ
• Tales of Hearts R
• Tales of Vesperia: Definitive Editon
• Tales of Xillia
• Tales of Xillia 2
• Tales of Zestiria
• [Xenoblade Chronicles: Definitive Edition] (https://loading.se/post/5d9643e43146b6001e3d41b4)

• Västerländska rollspel
• Rollspel - med penna och papper alltså
• MobilRPG-tråden

Vi pratar också om uppsägningarna hos Bungie, den sista expansionen för Destiny 2, framtiden för Marathon och prissättning av spel. Hur mäter man egentligen värde?

Intro: Disproportionate World Orbs 2 av Robin Ljung Bjuggfält Outro: Fighting Storms in Titania av Rotten Eggplant och pixelseph från OCRemix

Nedladdning | Apple Podcasts | Spotify

”Fablernas värld möter Star Wars”

STAR FOX SWITCH 2 Recensent: Alexander Rehnman

Star Fox är tillbaka! Efter ett uppehåll på tio år återvänder Lylat-systemets bästa piloter till våra spelkonsoler i en nyversion av Star Fox 64 till Nintendo Switch 2. För den som inte är bekant med Star Fox sedan tidigare kan man sammanfatta spelserien med ”Fablernas värld möter Star Wars”. Den ondskefulle vetenskapsapan Andross har startat en invasion av Lylat-systemet, där general Pepper, en hund, leder försvaret. När läget ser som mörkast ut kallar general Pepper in elitstyrkan Star Fox för att vinna kriget och besegra Andross en gång för alla.

Låter ovanstående stycke bekant? Det hoppas jag att det gör, för för tio år och två månader sedan skrev jag ungefär precis så där, fast förstås med några små skillnader, om Star Fox Zero – i mitt allra första recensionsuppdrag åt Loading.se.

Att recensera det nya Star Fox-spelet känns som ett rimligt sätt att fira tioårsjubileum på sidan, om man bortser från att Pragmata och 007 First Light låg närmare mitt faktiska jubileum.

Nu kanske ni tror att jag ska göra någon ”cirkeln är sluten”-grej och låta det här bli min sista recension på Loading, men ni kan vara lugna (eller besvikna, om ni gärna ville bli av med mig) – det ska det inte bli. Får jag bestämma själv blir det minst tio år till. Minst!

Men nog om mig – nu fokuserar vi på spelet.

Star Fox från 1993 måste nog vara ett av de spel som gjorts om absolut flest gånger. Star Fox 64 var en nytolkning av originalet, för ny hårdvara med nya spelmoment. Och Star Fox Zero var en nytolkning av Star Fox 64, för ny hårdvara med nya spelmoment. Dessutom har Star Fox 64 även två mer traditionella nyversioner – Star Fox 64 3D till 3DS och nu Star Fox till Switch 2.

Det var nog inte bara jag som kände mig lite besviken när Nintendo från ingenstans meddelade att de skulle visa upp ett nytt Star Fox-spel och det blev ännu en iteration av Star Fox 64. Inget fel med Star Fox 64, det är ett bra spel och en riktig klassiker, men det fanns ju redan att spela via Nintendo Switch Online och håller bra än idag. Hellre ett helt nytt spel, eller kanske en nyversion av något av de spelen i serien som ännu inte har fått någon sådan.

Nåväl, vad är det för spel vi har att göra med?

I spelet får vi stifta bekantskap med legosoldatstyrkan Star Fox. Denna består av räven Fox McCloud, den kaxiga och överdrivet självsäkra falken Falco Lombardi, mekanikergrodan (ja, trots namnet) Slippy Toad och den visa gamla haren Peppy Hare som agerar mentor till Fox och var med och grundade Star Fox med Fox pappa James McCloud. Fem år innan händelserna i spelet blev Peppy och James svikna av (det bokstavliga) svinet Pigma Dengar under ett uppdrag som slutade i att James försvann spårlöst och när Fox växte upp tog han sin fars plats.

När Andross invasion hotar Lylat-systemet ställer de fyra grabbarna så klart upp för att kämpa för frihet och enighet och rättvisa. Allt det där som är bra och inget av det där som är dåligt – men förstås främst för att tjäna lite feta cash på sitt legosoldatsarbete.

Berättelsen i Star Fox är ärligt talat inte jätteintressant och känns mest som ett sätt att binda ihop banorna, och tja, mer än så behöver jag faktiskt inte i ett spel som detta. Den här versionen lägger till lite nya scener mellan banorna där vi får se huvudpersonerna utanför sina skepp, vilket är ett charmigt inslag, även om jag nog hade klarat mig utan. De fyra huvudpersonerna är älskvärda karaktärer och jag tycker att de nya röstskådespelarna för det mesta gör ett bra jobb – även om det onekligen känns konstigt att höra Peppys ikoniska ”Do a barrel roll!” levereras på ett annat sätt än den legendariska originalrepliken som etsat sig fast i vårt kollektiva medvetande de senaste 30 åren.

Rent spelmässigt är Star Fox för det mesta ett ganska typiskt ”rail shooter”-spel. Ditt rymdskepp rör sig framåt genom banan automatiskt och du kan styra det i höjd- och sidled för att undvika hinder och skjuta ner så många fiender som möjligt. Det finns förstås även olika kraftföremål att plocka på dig längs vägen, som exempelvis uppgraderar ditt skepps vapen eller livsmätare, samt bossar att bekämpa. Vissa moment har lite andra upplägg, som att du får styra ditt rymdskepp fritt i alla riktningar inom ett avgränsat område, eller att du får köra ett annat fordon, som en stridsvagn eller en ubåt. Det är även viktigt att hålla koll på dina pilotkamrater, för blir någon nedskjuten måste han stå över nästa bana medan hans skepp lagas.

Det är ett enkelt och klassiskt koncept och förstås väldigt roligt. Det finns förstås en del sekvenser som kan bli lite knepiga eller frustrerande – eller så behöver jag bara gitta gud – men överlag är Star Fox ren spelglädje. Jag transporteras direkt tillbaka till när jag var tio år och spelade originalversionen av Star Fox 64 på Nintendo 64-emulator. Jag misstänker att jag kan ha spelat med ett och annat fusk påslaget då, för det är något svårare än jag minns, även om det överlag inte är ett jättesvårt spel.

Det är också ett tämligen kort spel. En genomspelning består av totalt sju banor, och de flesta banorna tar bara 5 till 10 minuter att klara beroende på hur duktig man är, men oftast tar ett varv genom spelet bara någon timme eller två. Förstås innebär det här att spelet har en del omspelningsvärde. Även om man bara spelar sju banor under ett varv finns det totalt sexton banor, så det krävs minst tre genomspelningar för att se alla banor en gång. Vilken väg man tar igenom spelet avgörs av hur man spelar. Många banor har en standardväg, som tas genom att bara spela banan utan att göra något särskilt, samt en alternativ väg, som kräver att man slutför en frivillig utmaning. Vilken väg man tar avgör vilken bana man sedan går vidare till.

Utöver detta har varje bana en medalj att låsa upp, vilket kräver att du har alla dina pilotkamrater vid liv och skjuter ner ett visst antal fiender. Om du tar alla medaljer låser du upp en ny svårighetsgrad, och om man fortfarande vill ha ut mer omspelningsvärde finns det även ett utmaningsläge där du får en lista på utmaningar att klara på varje bana. Något som förstås lägger till ännu fler speltimmar och blir ytterligare ett incitament att bemästra spelet.

Det finns dessutom ett flerspelarläge, där två lag om fyra piloter vardera tävlar mot varandra om att ta över olika zoner på en karta, samla så många energiklot som möjligt, eller att skjuta ner rymdpirater och lägga beslag på deras last. Det är småkul, och ganska precis vad man kan vänta sig av ett flerspelarläge i ett Star Fox-spel, men nog inget jag kommer lägga mer tid på än den jag lagt inför den här recensionen.

Även om Star Fox är ett bra och roligt spel går det inte att komma ifrån att det i grunden verkligen bara är Star Fox 64 med ett nytt fint lager färg. Bandesignen och den grundläggande spelmekaniken är i princip identiska med originalets – det som skiljer sig åt i kampanjen är den nya grafiken, de nya röstskådespelarna och de nya filmsekvenserna mellan uppdragen. Den nya grafiken är väldigt snygg och är ett bra exempel på vilket kliv framåt Switch 2 är från sin föregångare på det tekniska planet. Spelet är väldigt trevligt att titta på och den nya mer realistiska designen på karaktärerna är inte så dum – bara annorlunda.

Däremot ställer jag mig fortfarande lite skeptisk till spelets existensberättigande, så vi får försöka reda ut det genom en serie frågor.

Är det ett bra spel? Ja, absolut. Star Fox 64 är en riktig klassiker, och det är ju trevligt med lite snyggare grafik, även om originalgrafiken har sin charm den med, och det nya utmaningsläget och onlineläget är ju trevliga bonusar.

Är det den bästa versionen av Star Fox 64? Ja, det skulle jag nog också säga, även om originalet fortfarande håller.

Rekommenderar jag att man spelar det? Absolut! Jag har haft ett gäng trevliga timmar med spelet, och det passar alldeles utmärkt för både nya spelare och gamla rävar.

Borde Nintendo ha gjort ett nytt Star Fox istället för att göra ännu en version av Star Fox 64? Definitivt. Star Fox 64 håller som sagt bra än idag och finns dessutom redan att spela på Switch-konsoler via Nintendo Switch Onlines emuleringstjänst. Hade det inte gått att spela på moderna maskiner hade det varit en annan sak. Jag hade mycket hellre sett att man lagt de här resurserna på att bygga ett nytt och spännande spel, istället för att bara lackera om en gammal klassiker ännu en gång. Att det här spelet är så bra och roligt att spela år 2026 tyder ju på att det absolut finns en marknad för Star Fox även idag – särskilt nu när en helt ny generation barn har fått stifta bekantskap med Fox McCloud genom hans medverkan i Super Mario Galaxy-filmen.

Vi säger så här istället: Jag rekommenderar alla att spela Star Fox 64 i någon form – om man väljer Switch 2-versionen, 3DS-versionen eller Nintendo 64-versionen är upp till var och en beroende på vad man själv känner för. Vill man ha utmaningsläget, snyggare grafik och flerspelarläge online så är Switch 2-versionen det givna valet. Samtidigt har jag lite svårt att motivera varför man ska lägga 600 kr på något som, än en gång, i praktiken bara är ett snyggt lager färg på en gammal klassiker som redan går att spela på Switch 2 till ett mycket lägre pris och håller bra fortfarande.

Samtidigt hoppas jag att det här är ett första steg mot ett helt nytt Star Fox. MercurySteam fick ju börja med att göra en nyversion av Metroid 2 och när den blev succé fick de göra det utomordentliga Metroid Dread. Grezzo hjälpte till med att göra om flera Zelda-spel till moderna plattformar, och sedan fick de göra The Legend of Zelda: Echoes of Wisdom. Följer vi samma mönster kanske Velan Studios får göra ett helt eget Star Fox om några år? Det hoppas jag, för de gjorde ju ett bra jobb med att rusta upp Star Fox 64, även om jag fortfarande ställer mig skeptisk till att det överhuvudtaget behövde göras.

Framförallt funderar jag på hur det kommer att bli med Nintendos nästa nyversion av en Nintendo 64-klassiker, nämligen The Legend of Zelda: Ocarina of Time. Jag tror absolut att det kommer bli en trevlig spelupplevelse, men frågan är om det bara kommer bli ett nytt lager färg, eller om det blir något mer spännande som gör att det verkligen känns värt att betala fullpris för en nyversion när originalet fortfarande håller rätt bra och är lättillgängligt på moderna plattformar?

Det får vi väl se om några månader.

Men framförallt hoppas jag att vi snart kommer ur den här remake-hetsen och istället satsar på helt nya och spännande spelupplevelser, istället för att bara harva på med gamla klassiker om och om igen.

Särskilt för Star Fox, en serie som har potential att vara mycket mer än bara 90-talsnostalgi och är något som Nintendo verkligen borde satsa mer på.

Man måste våga prova.

Våra övriga recensioner hittar du samlade i vårt recensionsarkiv

GOTY (hittills) 2026

ALEXANDER REHNMAN Pragmata

Det var förvånansvärt svårt att välja en förstaplats till halvtids-GOTY. Till sist kom jag dock fram till att även om 007 First Light nog är det som lämnat det mest bestående intrycket efteråt tyckte jag att Pragmata var det som var trevligast att spela. Och på en lista som denna är det väl det som räknas.

Som jag skrev när jag recenserade spelet är det inte utan att man undrar varför ett av de allra första spelen som visades till Playstation 5 släpps fem och ett halvt år in i konsolens livscykel och det finns många tänkbara skäl, men egentligen spelar det inte så stor roll. Det vi till sist fick var ett utomordentligt, om än lite kort, spel som var en riktig fröjd att spela.

I början kan spelupplägget tyckas ganska rörigt – man ska styra både Diana som hackar robotarna för att öppna deras pansar och Hugh som brassar på och fyller dem med kulor när deras svagheter är blottade. När man väl har lärt sig känns det dock hur naturligt som helst och är ett ganska unikt spelkoncept som tar Pragmata från att bara vara ”The Last of Us fast i rymden” till något eget och mer minnesvärt.

Utöver det unika spelupplägget är relationen mellan Diana och Hugh en av spelets absoluta höjdpunkter. Diana är en av de absolut gulligaste spelkaraktärerna jag någonsin sett och hjärtat smälter när man får se henne leka med de olika leksakerna som Hugh 3D-skriver åt henne i bunkern de använder som bas mellan uppdragen. Särskilt när Hugh är med på lekarna och tar sin roll som snäll och rolig pappa på största allvar.

Det är, som jag skrev i min recension, ett unikt och ganska kort actionspel från Capcom, med en helt okej berättelse och allt vad RE Engine innebär grafiskt och tekniskt.

Och tja, för mig låter det som ett perfekt recept på en mycket trevlig spelupplevelse – en spelupplevelse väl värd utmärkelsen halvårs-GOTY.

2. 007 First Light
3. Saros
4. Forza Horizon 6
5. Crimson Desert

Kära Loadare. För vissa av oss har Loading alltid varit som ett andra hem. En plats som är något större än enbart ett forum på internet.

Idag drivs Loading ideellt av en fristående grupp eldsjälar som behöver din hjälp för att täcka kostnader för underhåll och drift. Med lite från många kan vi lyckas att hålla liv i forumet samt utveckla och bygga ut det allt eftersom. Vi tror och hoppas att du som användare uppskattar forumet och det som redaktionen skapar för dig.

Vi har uppskattat att det kommer kosta oss ungefär 1000 kr varje månad för underhåll och drift av sidan, vilket vi anser är den absolut viktigaste bakgrunden till varför vi upprättat en Patreon. Skulle vi få in mer pengar än det absolut nödvändigaste ser vi detta som en investering i Loadings framtid, till exempel genom inköp av tjänster och material som låter oss förbättra sidan och det redaktionella innehållet.

Varma hälsningar och tack på förhand för din tid och ditt stöd.

Uppdatering 2024-09-02

Givetvis går det bra att använda annan insättning än via Patreon. Swish har vi inte då det blir ytterligare en driftskostnad för oss.

Vi har däremot ett PlusGirokonto där du kan sätta in valfri summa som gåva på återkommande betalning via din bank.

Loadings PlusGiro: 94 14 58-2

/Loading-redaktionen

GOTY (hittills) 2026

ALEKSANDAR BUNTIC DANG Saros

Housemarque har alltid haft en särskild plats i mitt hjärta som spelstudio. Det finns något unikt med hur de lyckas fånga den där tidlösa arkadkänslan. Den omedelbara och nästan fysiska responsen som fick oss att mata mynt i maskiner för decennier sedan, men klär den i ett modernt, polerat skimmer som känns helt relevant idag. Med Returnal bevisade de att de inte bara var en nostalgisk kuriositet, utan en studio i absolut världsklass. Det spelet var djärvt, hänsynslöst och makalöst välgjort – det satte en ny standard för vad ett actionspel kunde vara.

Så när Saros tillkännagavs var slutsatsen given för mig: det här skulle bli mitt mest efterlängtade spel på länge. Förväntningarna var höga. Men Housemarque levererade ännu en gång.

Saros är ett mästerverk. Visst, Returnal har en berättelse som borrar sig djupare in under huden, med en psykologisk tyngd som dröjer sig kvar även efter man klarat av det. Men när det kommer till spelmekanik tar Saros allt ett steg längre. Rörelseflödet, vapenkänslan, hur varje möte med bossarna känns som ett litet mästarprov i design. Man känner sig som en gud när man lyckas besegra en av de svårare bossarna. De sätter spelmekaniken i centrum och briljerar på den punkten. Housemarque gör det igen. Helt enkelt.

2. Pragmata
3. Marathon
4. Nioh 3
5. Mixtape

Vi kommenterar också de nya uppgifterna om att Xbox väntas stänga Ninja Theory, Double Fine och Compulsion samt lyckas snöa in oss lite på MCU-filmer.

Amanda har spelat lite Sektori och Adam har testat en drös av Steam-demos, däribland Ghostrunner-utvecklarnas kommande ”FPS soulslike” Valor Mortis och Resident Evil-liknande The Sinking City 2.

Intro: Disproportionate World Orbs 2 av Robin Ljung Bjuggfält Outro: Epic Steps av Tonalysis från OCRemix

Nedladdning | Apple Podcasts | Spotify

Välkomna till den första, officiella sommarmånaden – även om nu maj månad har varit en mycket varm sådan i hela Sverige (och även Europa som stort). Nu när semesterdagarna börjar tas ut så passar det ju alldeles ypperligt med en Switch eller Switch 2 att kunna packa ner i resväskan, eller bara i ryggsäcken för de där korta dagsutflykterna. Extra lämpligt med semester blir det när nu två RPGs kommer att släppas, då vi ju alla vet hur mycket tid som går att lägga på denna genre.

Och det är just ett sådant spel som släpps redan nu i dagarna: Final Fantasy VII Rebirth kommer till Switch 2 och har även fått ett demo. Knappt en vecka senare släpps överlevnadsspelet Solarpunk, som bjuder på mer mys än just överlevnad. Denna vecka ser vi även det narrativa äventyret to a T från Katamari-skaparen, och samma dag släpps också det kooperativa kaosspelet Unrailed 2.

Veckan därpå är det RPG-dags igen med vad som får räknas som junis största release*: The Adventures of Elliot, ett nytt 2DHD-spel men i en helt öppen värld. Tycker man att detta blir för mycket av en tidsinvestering kan man få kortare RPG-sessioner i Demeo x Dungeons & Dragons: Battlemarked. Annars släpps även det lite flummiga, actionorienterade Denshattack istället.

Månaden avrundas med en ny, narrativ upplevelse från Davey Wreden som heter Wanderstop och slutligen har vi junis andra riktigt stora release*: Star Fox som ju är en remake på det gamla N64-spelet.

Någon gång under sommaren släpps även Starsand Island till konsoler, så jag har petat in det på listan men vi får se vilken månad det egentligen kommer.

Det här är Spel till Switch 1&2: Juni 2026, glad sommar allesammans!

*Har jag råkat missa någonting mer som på riktigt är stort och viktigt? Kommentera så uppdateras artikeln.

Innehållsförteckning

-Demeo x Dungeons & Dragons: Battlemarked [S2] [eShop] -Denshattack [S2] [eShop] -Devil May Cry 5: Devil Hunter Edition [S2] [eShop] -Final Fantasy VII Rebirth [Game-Key] -Rise of the Tomb Raider: 20 Year Celebration [S2] [eShop] -Solarpunk [S2] [eShop] -Star Fox [S2] -Starsand Island [eShop] ?? -The Adventures of Elliot: The Millennium Tales [S2] -to a T [S2] [eShop] -Unrailed 2: Back on Track [eShop] -Wanderstop [eShop] -Xenoblade Chronicles: Definitive Edition - Switch 2 Edition [S2] [eShop], [Upgrade Pack]

Demeo x Dungeons & Dragons: Battlemarked [S2] [eShop] RPG/Strategi, 16:e

Svenskutvecklade Demeo fick nyligen en crossover med Dungeons & Dragons, passande nog, och nu kommer just denna version till Switch 2 och även andra konsoler. Till en början (2021) var spelet endast byggt för VR och simulerade en slags analog rollspelsupplevelse digitalt: plocka upp figurer och flytta dem på den tredimensionella spelplanen, spela ut kort och rulla tärningar. Allt detta i en virtuell värld som betraktades från ovan, beroende på hur man positionerade sig själv.

Men så kom en ny version som lät spelare ta del av denna virtuella brädspelsadaption utan ett VR-headset. Och förra året samarbetade utvecklarna med Wizards of the Coast för att ta fram Dungeons & Dragons: Battlemarked till såväl VR som Steam och PS5, en helt egen utgåva som självklart innehåller klasser, besvärjelser och platser kända från D&D-universumet.

Detta är alltså vad som nu släpps på Switch 2, med stöd för pekskärmen.

Denshattack [S2] [eShop] Action/Äventyr, 17:e

Det här är något slags actionorienterat äventyrsspel i tredjeperson, men det ser ut som Crazy Taxi blandat med Jet Set Radio. Spelaren kontrollerar en klassisk, japansk tågvagn som kör runt helt fritt på olika banor och gör allt från att hoppa och slå volter till att grinda på föremål – och slåss mot fantasifulla bossar.

Därav namnet: Densha (”tåg” på japanska) + Attack.

Åk runt i hela Japan och besök allt från landsbygden runt Kyoto till de stora, moderna metropolen Osaka och Tokyo. Varje region innehåller nya utmaningar och bossar.

Ett demo finnes för er som vill prova galenskaperna först och döma spelet senare.

Devil May Cry 5: Devil Hunter Edition [S2] [eShop] Action/Hack ‘n’ Slash, 23:e

En nyrelease av denna senaste del i DMC-serien där man kan spela som Nero, Dante, V och Vergil, alla med sina olika attacker och stilar. Kommer fullpackad med allt det extra innehåll som inkluderades i DMC5: Special Edition för 6 år sedan. Vill man läsa mer om detta så har Capcom redan slängt upp en [https://www.devilmaycry.com/5dhe/en-us/](officiell hemsida) för just Devil Hunter Edition.

Det släpps även en fysisk utgåva, den 28:e augusti. Denna blir, såklart, Game-Key.

Final Fantasy VII Rebirth [Game-Key] RPG/Action, 3:e

Nu även på Switch 2, helt enkelt. Ni vet förmodligen redan vad det handlar om vid det här laget: detta är den andra delen (av tre) av det klassiska PS1-spelet, som nu är i stort sett 100% omgjort såväl grafiskt som gameplay-mässigt. En remake i sin yttersta bemärkelse.

Demo finnes och med möjlighet att fortsätta på sin sparfil i fullversionen.

Tycker för övrigt att det är intressant med recensionerna på Steam; där den asiatiska spelarbasen har gett spelet väldigt låga betyg medan vi i väst tycks älska det.

Rise of the Tomb Raider: 20 Year Celebration [S2] [eShop] Action/Äventyr, 9:e

Den andra delen i rebooten som kom 2013 när Crystal Dynamics släppte ett spel som kort och gott hette Tomb Raider. Två år senare kom även Rise of the Tomb Raider och efter ytterligare ett år släppte man uppdateringen 20 Year Celebration, som dels tog spelet till nya generationens konsoler och dels lade till helt nya saker samt inkluderade DLC.

Och detta är alltså vad Switch 2-ägare nu får ta del av. Vår hjältinna tar sig till Sibirien i jakten på den försvunna staden Kitezh och försöker nysta i mysteriet kring stadens försvinnande och vad som hände där.

Totalt innehåller denna utgåva 5 större DLCs, 8 extra outfits, 7 extra vapen, utmaningar i online co-op och lite annat extra lullull.

Solarpunk [S2] [eShop] Överlevnad, 8:e

Jag vet att marknaden drunknar i den här typen av spel, men Solarpunk har ändå en väldigt mysig vibe till sig och jag personligen gillar verkligen genren ”solarpunk”. Som vanligt i den här typen av spel handlar det om att samla in resurser och bygga saker, men genren innebär förstås att allting drivs av endera solenergi eller vindkraft.

Genom att utnyttja dessa två krafter kan man bygga stora luftskepp och åka mellan flygande öar för att leta nya resurser och mer yta att bygga på.

Hacka och hugg, plantera och skörda. Föd upp djur, konstruera byggnader, forma landskapet. Gör detta ensam eller tillsammans med vänner (osäker på om co-op bara funkar online eller lokalt i soffan också).

Star Fox [S2] Rail shooter, 25:e

Plötsligt hände det: Nintendo utannonserade nyss att Star Fox-spelserien återvänder, i form av en remake på Star Fox 64. Man expanderar gameplay, story, bandesignen och introducerar även en annorlunda karaktärsdesign.

Star Fox 64 var och är en rail shooter, vilket alltså betyder att det inte är helt fritt att flyga runt som om det vore en flygsimulator. Istället har varje bana en ständig progression framåt där spelaren kontrollerar en av flertalet karaktärer och fordon, utöver den ikoniska Arwing (dvs rymdskeppet), och försöker såväl försvara sig själv som att skjuta ned motståndet.

Missa heller inte att Nintendo har släppt en drygt 3 minuter lång prologfilm i spelets grafikmotor, som berättar vad som hände ett par år innan spelet tar vid.

Uppdaterad 9/6: Det har nu även släppts ett demo där man tar sig igenom spelets tutorial och en av de första banorna.

Starsand Island [eShop] Livssimulator, Sommaren

Ett Kickstartat “cozy life simulation”-spel där man gör lite vad man vill, alltså inte helt olikt Animal Crossing - men med människor istället för djur och miljöer som är inspirerade av Kinas. Du kan tämja djur, ta en fisketur, konstruera ett hus, utforska den förtrollande skogen, skapa relationer med NPCs, bygga en vattenrutschbana med mycket mera. Som ni hör ska möjligheterna vara näst intill oändliga.

Starsand Island kom ut i Early Access på Steam för några månader sedan och har fått ett mycket varmt mottagande där. Konsolversionerna är tänkta att komma nu under sommaren, så därför kan det hända att det här spelet återkommer på mina listor framöver – så länge som inget datum är spikat. Men jag kommer naturligtvis att uppdatera er när utvecklarna väl säger någonting mer.

Det är också högst troligt att spelet blir än mer försenat till Switch 1 i ett försök att optimera upplevelsen ytterligare. Jag personligen tror att det aldrig kommer dit, utan blir exklusivt för Switch 2 i slutändan pga hårdvarubegränsningarna.

The Adventures of Elliot: The Millennium Tales [S2] RPG/Action, 18:e

Ytterligare ett sånt där fancy HD-2D RPG i samma stil som Octopath Traveller-spelen. Men en stor skillnad här i Elliot är att striderna utspelas i realtid men där finns fortfarande flertalet vapentyper att använda. Elliot kan också beväpna sig med två vapen samtidigt, som man sedan byter mellan. Han har även en sköld för att blockera attacker.

Upplägget i spelet verkar också likna Zelda-spelen mycket mer än Octopath, så till den grad att man går runt i en öppen värld och letar efter Shrines, grottor och skattkistor. Vilket ju också passar sig bättre med realtidsstrider.

Demo finnes och med möjlighet att fortsätta på sin sparfil i fullversionen.

to a T [S2] [eShop] Äventyr/Narrativ, 11:e

Mannen bakom bland annat Katamari Damacy och Noby Noby Boy är tillbaka och bara det gör att folk såväl höjer på ögonbrynen, som rullar ögonen åt to a T; ett narrativt äventyr där protagonisten har fastnat i en T-pose. Att gå runt i hemmet, äta sin frukost, borsta sina tänder och ta sig till skolan är typiska och normalt sett enkla vardagssaker, som förstås blir knepigare när man konstant tvingas hålla ut armarna åt sidorna.

Styr karaktären mellan olika platser i en stor, levande stad och prata med allt från din mamma och lärare till dina klasskamrater och... en giraff som gör lunchsmörgåsar. Det finns egentligen inget direkt gameplay att beskriva i to a T: du manövrerar dig från en storypunkt till nästa och läser dialoger. Emellanåt kanske det händer ett litet minispel, eller att du försöker samla mynt för att låsa upp nya kläder. Men huvudfokuset ligger i att lyssna på vad stans alla invånare har att säga dig.

Unrailed 2: Back on Track [eShop] Pussel/Strategi, 11:e

Ett kaotiskt multiplayerspel med samma känsla som Overcooked och Moving Out. Upp till 8 spelare hjälps åt med att få ett rullande tåg att ta sig från punkt A till B, genom att hugga bort hinder och placera ut ny räls. Varje bana genereras medans man spelar den, så det gäller att vara snabb i tankegången för att klara varje utmaning. Men det finns också möjligheten att skapa och ladda ner egna banor som designas för hand!

Originalet från 2020 mottogs extremt väl på såväl konsoler som Steam, kanske för att det var den här typen av kaotisk och humoristisk co-op som behövdes i pandemitider.

Wanderstop [eShop] Simulator/Narrativ, 23:e

Från skaparen av The Stanley Parable och The Beginner's Guide kommer här ett nytt men också helt annorlunda typ av äventyr. Huvudpersonen Alta är en besegrad krigare som nu lär sig arbeta i en te-butik istället, för att försöka hitta sig själv och lugna ner sig lite – upptäcka att där finns ett liv utanför arenan. Många av uppgifterna är väldigt tålamodsbeprövande och tålamod är något som Alta har väldigt lite av, så förhoppningsvis blir detta en bra erfarenhet.

Men det här är inte det liv som Alta vill leva. Det här är inte vad hon har tränat sig själv till att göra. Hur mycket hon än försöker övertala sig själv om att allt är bra och att detta är nyttigt för henne, blir Alta bara allt mer frustrerad ju mer tid som hon spenderar i butiken...

Odla tebuskar, skörda tebuskar, brygg te och servera kunder. Städa upp i butiken och avsluta dagen med att unna dig själv kopp te, sittandes på en bänk i tysthet. Känn lugnet. Försök att känna lugnet. Försök att inte tänka på hur banalt det nya livet känns.

Det kommer även en fysisk utgåva i augusti, men bara till Switch 2.

Xenoblade Chronicles: Definitive Edition - Switch 2 Edition [S2] [eShop], [Upgrade Pack] RPG/Action, 9:e

En Switch 2-uppgradering av den nyutgåva som redan finns på Switch sedan 2020. Som synes kommer denna dels att säljas digitalt och dels få ett Upgrade Pack för de som redan äger originalet.

För er som inte redan känner till Definitive Edition så innebär denna en förlängning av berättelsen, som äger rum 1 år efter huvudstoryn och tar plats på ett helt nytt område, men också förbättrad grafik, musik och ett uppdaterat användargränssnitt.

Här i Switch 2-versionen har man dessutom lagt till snabba transportmedel, en ny design på vapnen och inspelad dialog för ”Heart to Heart”-konversationer (alltså när man bygger relationer mellan karaktärer).

Previously on Spel till Switch 1&2

Januari Februari Mars April Maj

Lagom till midsommar har vi i Loading-redaktionen satt ihop några spelsnapsvisor. En del bygger på älskade spellåtar, medan andra är spelrelaterade texter på klassiska melodier.

Vi hoppas att de kan komma väl till pass på era firanden!

I mitt lilla glas Melodi: Terra’s Theme (Final Fantasy VI) Författare: Alexander Rehnman

I mitt lilla glas Finns det OP I mitt lilla glas Finns det Skåne I mitt lilla glas Finns mer OP

Gott som fan Ja, gott som fan

På mitt sovrumsgolv Har nån däckat På mitt badrumsgolv Ligger spya På mitt matsalsbord Har nån skitit

Helvete Åh fy fan

Lon Lon Hulk Melodi: Epona's Song (Zelda: Ocarina of Time) Författare: Petter Arbman

Höj din dryck Nu mot skyn Som en blå butelj Fylld av vit Lon Lon-mjölk Och dagen efter: hulk

Toalett Ner och spy Drycken skapar kvälj Men den ska ändå ner Här ikväll

SKÅL!

Underjordshutt Melodi: Underground BGM (Super Mario Bros.) Författare: Petter Arbman

Nu så ska vi supa [Klapp klapp klapp-klapp] Nu så ska vi supa [Klapp klapp klapp-klapp] Nu så ska vi supa [Klapp klapp klapp-klapp] Nu så ska vi supa

Vi ska dricka Sänka Svälja Alla huttarna som står där på rad

SKÅL!

Blott ett shotglas Melodi: Metal Gear Solid Main Theme Författare: Petter Arbman

Se mig krypa genom sanden Ha en episk fight på stranden Men vad har jag där i handen? Är det en MK.23?

Nej det är ju blott ett shotglas In i svaljet ska det skottas In i hallen ska jag lotsas För jag kan ej göra det själv

SKÅL!

Gå pirat Melodi: Monkey Island Theme Författare: Petter Arbman

Låt oss nu segla på hav Ge upp på massa slit och krav Förstöra en eremits stav Utan regler Ska vi leva, låt oss gå pirat Destabilisera en stat

Bror, syster, kom bara kom Vi delar på en flaska rom Vilt springande som i Molkom Ingen heder Vi vill bara hitta till ett rus Och ge oss ut i sus och dus

SKÅL!

Vin, sprit, espresso? Melodi: "Espresso" av Sabrina Carpenter Författare: Petter Arbman

Här sitter viiiii, vilken natt, ååååh Vill du ha sprit? I guess so! Sugen på viiin, baby fyll på Eller en fin espresso

Tre stycken glas, vad ska jag ta? Switchar runt som Nintendo

Sugen på viiin, baby fyll på Eller en fin espresso

SKÅL!

Vi tar en runda till Melodi: Excitebike Theme Författare: Niklas Karlsson

Vi tar en runda till! Vi tar en runda till! Lite sprit har ingen människa dött av Vi tar en runda till!

SKÅL!

En sup till Melodi: One-Winged Angel (Final Fantasy VII) Författare: Alexander Rehnman

Persbrandts snickeri Hela världen smäller till EN SUP TILL!

(Om det är ett alkoholfritt firande kan ”EN SUP TILL!” bytas ut mot ”FETAOST!”)

Intro: Disproportionate World Orbs 2 av Robin Ljung Bjuggfält Outro: Beasts All Over the Shop av Fishy från OCRemix

Nedladdning | Apple Podcasts | Spotify

Ingenting kan någonsin existera utan kontexten av allt som har kommit före det.

Varenda handling vi utför är slutprodukten av hundratusentals år av mänsklig historia och miljardtals år av universums historia innan dess.

Så även Loading – Loading.se dök ju inte upp ur tomma intet.

Och Loadings historia började ju inte heller den 5 oktober 2018, när forumet i sin nuvarande inkarnation slog upp portarna, utan det fanns ju åratal av historia innan dess, som vägleder alla på Loading – så väl redaktionen som forumiter – än idag. En kultur och ett arv vi förvaltar än idag, men som förstås formas om och utvecklas med tiden.

Tyvärr är mycket av Loadings tidiga historia förlorad – när det gamla forumet stängde i början av sommaren 2018 hände ju mer än bara att man under några månader inte fick upp något forum när man skrev Loading.se i webbläsaren. I det ögonblicket blev över ett decennium av svensk spelkultur och historia utplånat, som ett Spelsveriges Alexandriabibliotek. Visst, en del finns kvar via Wayback Machine och dylikt, men långt ifrån allt.

För att förhindra att det sker igen och försöka rädda det som räddas kan av Loadings tidiga historia, har vi i redaktionen påbörjat arbetet med ett historieprojekt. Ett projekt för att försöka sammanställa så mycket som möjligt av vår gemensamma historia, inte bara för oss som besöker Loading idag, utan även de som kommer efter oss. Givetvis kommer detta projekt publiceras här på Loading.se, men vi kommer även att se till att det publiceras i andra format, så att det finns tillgängligt för framtida generationer även om Loading i sig inte skulle göra det.

Det har sagts många gånger förr, men: Ett forum är inget utan sina användare.

Det är ju inte bara vi i redaktionen som är en del av Loadings historia, utan alla som någonsin har interagerat med Loading på något vis är det. Och därför vänder vi oss till er.

Vi vill ha er hjälp att samla in material med historiskt värde, som hjälper oss att på ett eller annat sätt lägga pusslet kring Loadings historia. Det kan vara alla möjliga sorters material – bilder, videoklipp, gamla sparade inlägg – vad som helst!

Och oroa dig inte om du inte har något tillgängligt just nu – den här insamlingen har inget slutdatum. Loadings historia tar ju inte slut i den sekund då vi publicerar vårt historieprojekt, utan fortsätter så länge Loading finns, och in i det sista ska vi undvika att sätta ett slutdatum på Loading.

Var med och dokumentera Loadings historia – och fortsätt vara en del av den.

Du kan lägga upp ditt material i den här tråden. Om du vill vara anonym, eller har material som har ett historiskt värde men som du av en eller annan anledning inte kan eller vill visa offentligt, kan du maila det till historieprojekt@loading.se.

Avgrundsvrål var en legend här på Loading.

Du kommer att vara saknad.

Vila i frid.

Ni kommer bland annat att få höra om God of War: Laufey, Gears of War: E-Day, Wolverine, Gen Atlas, Resident Evil: Code Veronica Remake, Final Fantasy VII Revelations och mycket mer.

Intro: Disproportionate World Orbs 2 av Robin Ljung Bjuggfält Outro: Rythm of the Dream av Chimpzilla och Treyt från OCRemix

Nedladdning | Apple Podcasts | Spotify

Fixar ett ordentligt inlägg när loading.se fungerar som den bör...

https://hypefinder.com/

Det här spelade vi: Maj 2026

ISABELL RYDÉN

Paralives: En värdig motståndare till The Sims.

Project Zomboid: Hjälp.

LINNÉA FISCHHABER

Mixtape: En ny favorit. Soundtracket är magiskt, estetiken otrolig, berättelsen underhållande. Och jag får åka skateboard vilket jag önskar jag var tillräckligt cool för att göra i verkliga livet. Missa inte.

Tiny bookshop: När jag inte orkar spela något annat säljer jag böcker från en husvagn. Fint som snus.

Outbound: Älskar konceptet men blir galen på den osmidiga kontrollen. Får inget flyt. Hade hoppats på att jag skulle gilla detta.

Directive 8020: Ett spännande och lite läskigt äventyr som är den femte delen i en antologi jag borde spela mer av. Läs mer i min recension.

Star Wars Jedi: Survivor: Ännu ett bevis på hur kass spelare jag är när jag fastnar på första bossen. Kul spel i övrigt.

Yoshi and the Mysterious Book: Yoshi är tillbaka! Vill du veta vad jag tycker om hans senaste äventyr får du läsa min recension.

Stellar Blade: Lite väl mycket hud för min smak men galet snyggt och mäktigt spel.

NIKLAS KARLSSON

Vampire Crawlers: The Turbo Wildcard from Vampire Survivors: Det är nästan lika beroendeframkallande som föregångaren eller vad man ska säga.

Mixtape: Tokmysig musikalisk resa som utspelar sig den sista dagarna innan college för dessa pretentiösa amerikanska ungdomar.

Forza Horizon 6: Japan erbjuder allt man förväntar sig, nästan. Jag törs säga att det är det bästa spelet i serien så här långt. Det är väl radiostationernas innehåll som inte håller måttet i jämförelse.

007 First Light: Mycket väl realiserat agentäventyr från talangerna på IO Interactive. Det är otroligt välproducerat och bombastiskt.

ALEXANDER REHNMAN

007 First Light: Ett trevligt James Bond-spel med allt man kan vänta sig från konceptet James Bond. Hitman light-smygandet är riktigt trevligt och kommer man bättre överens med Uncharted än vad jag gör lär även actionsekvenserna vara finfina. Rekommenderas! (Och läs gärna min recension för ett längre omdöme.)

ARC Raiders: Ett trevligt extraktionsskjutspel, men nu känner jag mig nöjd.

Hollow Knight: Det fortsätter att gå från klarhet till klarhet. Nu har det öppnat upp sig och börjat bli än mer spännande. Kul att äntligen ge denna pärla den uppmärksamhet den förtjänar.

Crimson Desert: Ett spel som är lika delar fantastiskt och häpnadsväckande som frustrerande och klumpigt. Ibland känns det som en framtidsvision, ibland som att man har backat femton år.

The Hundred Line -Last Defense Academy-: Fortsatt stabilt.

Hades II: Kanske världens bästa roguelite?

Prince of Persia: The Lost Crown: Ett riktigt stabilt metroidvania. Stundtals frustrerande plattformsutmaningar, men överlag riktigt trevligt.

Picross 3D: Perfekt när man behöver en liten paus i vardagen.

Saros: Jag är inte riktigt lika ”hooked” som med Returnal, men det är bra så långt. Ser fram emot att upptäcka mer. Det känns onekligen enklare, på gott och ont. Samtidigt känns det bra att det inte är Returnal 2, utan något eget men väldigt likt, för båda spelen har sina nischer.

Apollo Justice: Ace Attorney: Som sagt, bättre än jag minns det.

Final Fantasy XIV: Dawntrail: Alltid trevligt att grinda lite duties med Anders och Måns eller Flashback Forever i öronen.

Forza Horizon 6: Bara spelat igenom kvalet till festivalen, men det är roligt så här långt. Och så är det kul att ha varit med och översatt spelet till svenska! Men också lite ångestframkallande, för vem vet om man har gjort någon RIKTIGT pinsam miss?

Paralives: Det känns lite ”janky”, men ambitionen är där och med lite mer finputs blir det här en riktigt värdig utmanare till Sims.

JIMMY SEPPÄLÄ STEÉN

007 First Light: Bara spelat prologen och är fortsatt nyfiken trots rätt kackig skjutmekanik och bilkörande.

Donkey Konga 2: Det var då en bra mycket klenare spellista än vad jag kom ihåg. Flera snäpp sämre än det första.

Forza Horizon 6: Bästa kartan sedan Forza Horizon 3 men nästa spel i serien behöver komma med något nytt. Även om det har gått fem år sedan vi besökte Mexiko så börjar serien förlora sin glans.

Halo: The Master Chief Collection: Några rundor i Reachs multiplayerläge och man känner sig som hemma.

Inkonbini: One Store. Many Stories:** Supermysigt spel om att ta hand om en liten butik någonstans i Japans landsbygd. Hade gärna haft lite mer butikssimulator än vad det faktiskt är.

Knights and Bikes: Ett spel om två riktiga jäkla snorungar. I like it.

Legend of Heroes: Trails in the Sky SC: Jag tar mig fram i sakta mak i denna serie. Supermysigt verkligen men jag vet inte om jag någonsin kommer komma i kapp.

Marathon: Inte trodde jag att jag skulle spela detta i 200 timmar men här är jag.

Mario Kart World: Innan Forza Horizon 6 släpptes behövde jag värma upp med lite open world racing.

Mixtape: Väldigt fin bildungsroman i spelform som hela tiden erbjuder nya spelmoment och försöker spelifiera känslan att vara ung.

Pragmata: Capcom levererar ett riktigt fint actionspel som känns som hämtat ur Xbox 360-tiden. Synd bara att berättelsen inte är lika spännande som dess spelmekanik.

Yoshi and the Mysterious Book: En riktigt trevlig leklåda där man helt enkelt får pressa ut så mycket ur spelets spelmekanik som möjligt. För det är hela grejen, att upptäcka vad det är möjligt att göra.

AMANDA SEPPÄLÄ STEÉN

Vampire Crawlers: The Turbo Wildcard from Vampire Survivors: Den version av mig som förra månaden skrev att jag inte riktigt känner mig fullt lika medryckt som i Vampire Survivors räknade nog inte med att jag skulle ha maxat spelet vid det här laget. Och jag vill ha mer. Mer!

Ball x Pit: Mitt metadon till det knark som spelet ovan är. Plus något att stilla min sönderstressade hjärna nu mot terminens slut. En salstentamen och en rapport – sedan är jag människa igen.

Knights and Bikes: Mysigt, men märkligt.

Mixtape: Har i ärlighetens namn inte spelat det jättemycket, med tanke på att det känns något segt inledningsvis. Förhoppningsvis växer det när jag orkar engagera mig i det ordentligt.

Vi har också spelat mer av 007 First Light och även tagit våra första trevande steg i Yacht Club Games nya spel Mina the Hollower som, i alla fall i början, är en riktig banger.

Vi diskuterar också den kommande expansionen till det elva år gamla The Witcher 3: Wild Hunt och undrar hur den ska knyta ihop berättelsen med The Witcher 4.

Intro: Disproportionate World Orbs 2 av Robin Ljung Bjuggfält Outro: The Deepest Layer of the Kirby Iceberg av jnWake från OCRemix

Nedladdning | Apple Podcasts | Spotify

”Jippie, Yashiiii!”

YOSHI AND THE MYSTERIOUS BOOK SWITCH 2 Recensent: Linnéa Fischhaber

Jag har inför denna recension försökt ta reda på vilket djur Yoshi egentligen är men det verkar inte vara så enkelt. Vad jag kommit fram till är att han är en blandning av en drake, dinosaurie, sköldpadda och ödla. Typ. Eller så är han helt enkelt en fantasifigur, men det kan min autistiska hjärna inte riktigt hantera. Mitt första möte med Yoshi var i form av spelet Yoshi’s Island som kom 1995. Den gråtande bebisen som flög iväg när man blev skadad skapar fortfarande en stress inom mig. Egentligen vet jag inte vad jag känner för själva karaktären Yoshi. Är han ens rolig? Det jag gillar är framför allt hans ljud. Ljudet av tungan som försöker fånga något och de små springande stövlarna när Yoshi hoppar långt. Även det lilla ropet när han uttalar sitt eget namn ”Yashiii”! Gulligt är vad det är men Yoshis personlighet känns ganska intetsägande.

Efter Yoshi’s Island kom Yoshi’s Story till Nintendo 64 som helt gick mig förbi. Vilket talar för att det inte riktigt levde upp till sin föregångare, men ni som spelat det får gärna rätta mig om jag har fel. Därefter kom en rad olika Yoshi-spel till de bärbara konsolerna som inte heller fångade mitt intresse. Nästa släpp till en stationär konsol blev Yoshi’s Woolly World, till Wii U, och det känns som att det var här Yoshi kom tillbaka på riktigt. Det är det första spelet i serien, efter Yoshi’s Island, som jag har känt mig sugen på att spela. Kanske för att jag är en stickare och lite smått besatt av garn (fråga mig om min garn-stash om du vågar) så en hel värld i detta underbara material gör mig ganska upphetsad. Wooly World följdes sedan av Crafted World till Switch som går i lite samma tema, men istället för en värld av garn handlar det om en värld av kartong och annat pyssel-material. Även om jag verkligen gillar den kreativa designen i de här två senaste Yoshi-spelen känns det välkommet med ett nytt spel i serien med en mer klassisk estetik.

Eller ja, klassisk med lite kreativa element får vi kanske säga.

I Yoshi and the Mysterious Book har bakgrunden av banorna ett ritat utseende medan de interaktiva miljöerna är gjorda i en mer klassisk estetik. En blandning som fungerar riktigt bra och ger ett snyggt visuellt intryck. Den mystiska boken, som i själva verket är en levande varelse vid namn mr. E, är en slags uppslagsbok med fakta om olika figurer i spelet. Boken (och spelet) är uppdelat i kapitel där varje kapitel innehåller olika varelser du ska studera för att fylla i fakta om dessa. Varje varelse representerar således en bana i spelet. När du valt vilken varelse du vill studera hoppar du in i varelsens habitat och där ska du hitta olika fakta om varelsen genom att prova dig fram. Vad händer om du tar varelsen i munnen? Hur reagerar den om du hoppar på den eller knuffar ner den i en lerpöl? Gillar den att äta äpplen eller föredrar den kanske något starkare som en chilifrukt?

Det handlar alltså inte om att ta sig från punkt A till punkt B vilket du kan förvänta dig av en klassisk sidoscrollare. Här klarar du istället banan genom att utföra ett visst uppdrag som har med varelsens egenskaper att göra. Det som är lite roligt är att det inte är uttalat vad du behöver göra för att klara banan. Dock är det inte jättesvårt att lista ut genom att bara spela banan och se vad som händer. I en bana ska Yoshi till exempel rädda några Shy Guys i olika färger och där är det ganska lätt att lista ut att banan kommer att vara avklarad när han räddat en i varje färg. Men på andra banor kan det vara svårare att se målet lika tydligt. Även om du klarar uppdraget som gör att banan är avklarad kan du välja att inte hoppa in i målet utan att utforska vidare. Det finns ett visst antal fakta att ta reda på och såklart vill man hitta alla. Det går förstås bra att gå tillbaka till alla banor och kapitel i efterhand om det är någon fakta du inte lyckats hitta på första genomspelningen. När du klarat och avslutat banan kan du välja att själv döpa varelsen – jag har dock så extremt dålig fantasi så jag väljer alltid att gå efter det namn som Mr. E föreslår. Men för den lite mer kreativa antar jag att detta är ett roligt inslag.

Precis som i andra Yoshi-spel gäller det, förutom att klara banor, att samla glada blommor. Men till skillnad från tidigare spel har de här ett syfte, mer än tjusningen av själva samlandet. Efter att du har klarat sex kapitel och sett eftertexterna rulla, kan du nämligen använda de här blommorna för att köpa uppfinningar av Mr. E. Dessa uppfinningar kan till exempel vara en radar för att hitta fler glada blommor eller en mätare för Yoshis hälsa. Vilken egentligen inte har någon betydelse eftersom Yoshi inte kan dö. Andra exempel på uppfinningar du kan låsa upp är en mätare som anger hur många ägg Yoshi bär med sig eller en bild som visar vad Yoshi åt för att bilda sitt senaste ägg. Du väljer sedan vart på skärmen du vill lägga de olika mätarna och om du är en duktig blomjägare kan du fylla utkanterna av skärmen rejält. Många av uppfinningarna känns helt meningslösa och tar mest plats på skärmen men utgör ändå ett bra försök att göra något av saker du i vanliga fall bara samlar. De uppfinningar jag känner att jag har någon användning av är de olika radarerna för att hitta saker. Även stjärnorna du samlar genom att hitta olika fakta om varelser kan användas till att köpa ledtrådar om andra varelser eller fakta som du inte har upptäckt ännu.

Jag nämnde att eftertexterna kommer rullandes efter sex kapitel men det betyder inte att äventyret är slut där. Därefter dyker det nämligen upp ytterligare fyra kapitel att utforska. Säga vad man vill om att lägga eftertexterna i princip mitt i spelet men det var ändå en trevlig överraskning när jag trodde spelet var slut efter sisådär åtta timmars speltid.

Jag gillar verkligen upplägget i Yoshi and the Mysterious Book. Kanske för att jag själv är en naturvetare och älskar alla djur. Spelet känns väldigt snällt och du har inte direkt några fiender. Jag tycker om att ta reda på saker om de olika varelserna. Förutom att bara ta reda på fakta finns en historia att följa där Kamek och Bowser Jr. dyker upp på vissa banor och verkar leta efter en fågel. Det blir lite av en tävling om vem som hittar fågeln först då Kamek och Bowser Jr. inte verkar ha helt goda avsikter. Yoshi vill förstås inte att fågeln i fråga ska råka illa ut.

Det är viss variation mellan underhållningsvärdet på de olika banorna men de flesta lyckas ändå hålla mig road. Jag gillar till exempel banan som handlar om en varelse som ser ut som en blandning mellan en skateboard och en surfbräda. Denna ska det förstås åkas på vilket är riktigt kul och det går undan. På en annan bana som handlar om en mås-liknande varelse (tänk Pokémonen Wingull) ska du hoppa och flyga på dessa för att ta dig till olika platser. Exempel på andra varelser är en fågel som rockar rockring och en enorm mullvads-liknande figur som borrar sig ner under jord. Kreativiteten hos utvecklarna som hittat på alla dessa karaktärer går inte att missta. De har gjort ett riktigt bra jobb. Däremot finns det en bana där en ska hoppa på olika Shy Guys för att få dem att spela musik. Jag antar att de ska hoppa på i en specifik ordning men jag fattar verkligen ingenting och hoppar bara runt på alla tills jag till slut lyckas få dem att spela tillsammans. Ganska oinspirerat men det finns säkert någon mer musikkunnig som uppskattar den banan mer än vad jag gjorde.

Omspelningsvärdet blir inte jättestort när du väl har hittat alla fakta och glada blommor. Efter det har du liksom ingen anledning att spela om banan då allt du gör på en bana är att gå fram och tillbaka, eller upp och ner, och letar. Men eftersom det är ganska stor risk att du inte hittar alla upptäckter på din första genomspelning får du åtminstone två meningsfulla rundor på varje bana. Vilket jag tycker kan vara tillräckligt för att känna att den här typen av spel är värt dina slantar. Utvecklarna har även gjort ett bra jobb med att hjälpa oss känna lust att hitta alla fakta. Efter att du har spelat några kapitel dyker nämligen en liten figur i form av en svart blobb upp och hoppar in något av de redan genomspelade kapitlen. Den gömmer sig sedan i en av de fakta du inte har hittat ännu och ger dig en extra morot att hitta den. Hittar du faktan hittar du även blobben och gör den nöjd och glad. Den hoppar sedan vidare till ett annat kapitel och eftersom människan i grunden är nyfiken vill vi ju veta vad den gör där och vad som händer när vi hittat allt den vill att vi ska hitta.

I det stora hela är Yoshi and the Mysterious Book ett riktigt mysigt plattformsspel som ger ett bra antal trevliga speltimmar. Inget wow, men en underhållande stund och en värdig efterföljare till min gamla favorit Yoshi’s Island.

Våra övriga recensioner hittar du samlade i vårt recensionsarkiv